Dag 05 – Träff med Tuffe Uffe | Wentlings värld

fredag 19 augusti 2016, San Diego, United States

Två nöjda Leksingar

Dagen till ära är det bilfärd mot San Diego som är målet. Drygt 20 mil avklaras på 2:40 och vi är framme lite efter 12:00. Vi åker motorväg hela vägen och den är allt från fyra filer till nio filer bred. När vi är framme checkar vi in på hotelit men tyvärr är vårt rum inte klart. Vad göra då? Vi bestämmer oss för att besöka USS Midway, ett välkänt hangarfartyg som sjösattes 1945 och togs i bruk straxt efter krigsslutet och pensionerades inte förrän 1992. En hyfsat lång karriär inom det militära. Mäktigt fartyg som varit med om en hel del. Vi gick igenom diverse utrymmen som matsal för officerare, matroser och högre befäl. Besök på flightdeck är ett måste och vi bränner nästan tre timmar på fartyget.

När vi kommer tillbaka till hotellet är vårt rum klart. Vi tar en bira på rummet och därefter tar vi en koll runt området eller rättare sagt marinan. Marinan är stor, riktigt stor och det finns otroligt många båtar att beskåda. Området är vackert.

Ulf Samuelsson signerar min tröja

När det väl är dags för middag inträffar en härlig händelse för en Leksing som jag. Vi har beställt en trerätters middag och har ätit upp förrätten och under huvudrätten sätter sig ett sällskap vid bordet bredvid. Inget jag lägger större vikt vid. Plötsligt lutar sig Michael fram mot mig och säger ”det är Uffe Samuelsson som sitter vid bordet bredvid” och Christina bekräftar Michaels iakttagelse. Christina säger till mig ”ska du inte ta autografen”? ”du har ju ändå matchtröja med dig”. Mycket riktigt har jag matchtröja med mig som alltid på mina utlandsresor. Tidigare i morse har Christina varit lite irriterad över att jag packat ner min matchtröja med kommentaren ”varför har du med dig en matchtröja till Kalifornien”? Jag kunde ju fått med någon mer topp istället” (Vi reser med ganska litet bagage för 18 dagar). Christina insisterar på att jag ska hämta tröjan och ta autografen på den när jag ändå den med och hör och häpna så är jag lite vek men efter ett tag så stärks självförtroendet och jag hämtar tröjan och lånar en penna med permanent touch i receptionen. Går fram och frågar ”är det inte Uffe Samuelsson”? Han vänder sig om lite förvånat och skiner upp i ett leende samtidigt som jag ber om autografen var på Uffe säger ”Va fan? Har du en Leksandströja med dig till San Diego”? ”Japp” säger jag, ”har alltid en Leksandsmatchtröja med mig på semestern” varpå han signerar tröjan och därefter tar vi en bild på det hela. Vi småpratar och skrattar en del. Straxt efter detta kommer vår efterrätt och jag njuter över mitt kap. I ärligheten namn… Vem at med sig en Leksandströja till San Diego? Joo, Glenn Gustafsson.

Kvällen avslutas med en kort promenad som avslutas med en öl på hotellbaren innan vi kollar på stafettfinalerna 4×100 meter för damer och herrar.

Lägger mig nöjd och glad.