En av 1900-talets stora drömmar var att springa en engelsk mil under 4 minuter, många har försökt men ingen hade lyckats. En engelsk mil är 1609 meter. Under 40-talet var Sverige världsledande inom medeldistanslöpning och bredden var enorm. Medeldistans handlade i princip om två distanser, 1500 meter och en engelsk mil. 1945 sprang 22 löpare i världen 1500 meter under 3.50 och av dessa var det 11 svenskar. De stora svenska stjärnorna var Gunder Hägg och Arne Andersson som tillsammans satta hela 21 individuella världsrekord, bland annat på en engelsk mil där de satte tre världsrekord vardera, dock inget under 4 minuter. 1946 hade Gunder Hägg världsrekordet på 4.01,1 men diskades straxt därefter tillsammans med Arne Andersson på livstid för brott mot amatörbestämmelserna. Gunder och Arne diskuterad vid ett flertal tillfällen att försöka göra en ”drömmil” vilket dock aldrig lyckades. Gunder Häggs världsrekord från 1946 på milen kom att stå sig ända till 1954.
Drömmilen – En blåsig och regnig majdag i Oxford 1954.
6 maj 1954 var en bedrövlig vårdag i Oxford när den sedvanliga idrottsmatchen mellan Oxfords Universitet och Engelska A.A.A. skulle äga rum på Iffley Road. Vädret var kallt och det både regnade och båste kraftigt med ilskna kastvindar vilket gjorde förhållanden mindre lämpliga för världsrekord-försök. Roger Bannister, en läkarstudent som drömt om att springa en engelsk mil under 4 minuter en längre tid hade tränat hela vintern och våren med ett enda mål, under 4 minuter på en engelsk mil. Franz Stampfl var Bannisters österrikiske coach som lagt upp träningen så gott det gick med målet inställt på den 6 maj. Bannister var i toppform men skulle vädret stoppa Bannister?
Starttiden var utsatt till kl. 17.00 och en halv timme före start började publiken komma till den lilla arenan men vädret visade upp sin sämsta sida. Det diskuterades att skjuta upp tävlingen. Lite innan kl. 17 mojnade vinden, regnet slutade och en liten solstrimma letade sig ner till löparbanan. 2000 människor i publiken började tro på att loppet skulle genomföras.
Loppet ingår i en tävling mellan de två skolorna Engelska A.A.A och Oxford Universitet. Oxford ställer upp med Dole och Gordon från Oxford samt Hulatt från Alfredton och för A.A.A springer Roger Bannister och hans två lagkamrater Chris Brasher och Chris Chataway. Taktiken var att Bannister skulle göra en ”Drömmil”. Coachen Franz Stampfl hade lagt upp taktiken noggrant tillsammans med löparna. Brasher som är en mycket duktig farthållare skulle dra de två första varven och ligga under två minuter, helst på 1.58. Tredje varvet skulle Chataway dra fram Bannister med tiden 60 sekunder till ett sistavarv som han sedan ska hålla farten uppe själv. Lyckades detta kommer sluttiden att bli 3.59.??.
Starten skjuts fram till 17.10. Loppet börjar med tjuvstart och vid andra försöket snubblar Bannister till i starten. Brasher tar planenligt täten och håller ett högt och jämt tempo, från åskådarplats såg Brasher med sina stora glasögon ut som en skenande hare jagad av Bannister och Chataway. Oxfordsgrabbarna gjorde ingen insats att försöka hänga med i det höga tempot. Speakern förkunnade att första halva varvet passerades på 27 sekunder, publiken vaknar till liv, riktigt bra fart i loppet. Bannister hörde fel, tyckte speakern sa 30 sekunder, varpå Bannister ropar till Brasher att öka farten!
400 meter senare skriker coach Stampfl: ”Ta det lugnare! Ta det lugnare!” och Bannister förstod att rekordet var inom räckhåll. Halva sträckan passerades på 1.58,5. 200 meter senare bröt ”haren” Brasher och den rödhårige Chatway som hela tiden legat bakom Bannister tvingades nästan spurta sig upp i ledningen och drog hela tredje varvet helt enlig planen. Tre varv passerades på 3.00,5. När Bannister går upp i täten med ett varv kvar närmast exploderar publiken, de reser sig upp och fullkomligt bär fram Bannister sista varvet. In på upploppet tjuter publiken och Bannister möter motvinden, Bannister fullständigt kramar musten och sista droppen av kraft ur kroppen och vräker sig över mållinjen. Bannister nästan snubblar över en framrusande fotograf och faller raklång i Stampfls utbredda armar.
Tidtagarna skriver ner sina tider från tre klockor och överlämnar dessa till speakern. Speakern tar till orda: ”Mina damer och herrar, här är resultatet från gren nummer nio, en engelsk mil: etta, nummer 41, R.G Bannister från Amateur Athletic Association och tidigare Exeter och Merton Colleges, med en tid som är nytt mästerskaps- och banrekord vilken också kommer att bli föremål för godkännande av nytt engelskt, brittiskt, europa, samvälds och världsrekord. Tiden är tre minuter… och 59,4 sekunder”.
Bannisters varvtider är 57,5 på första varvet, 60,7 på andra, 62,3 på tredje och smått otroliga 58,9 på sista varvet. Chataway kom på andra plats med det personliga rekordet 4.07,2 och på tredje plats placerade sig William Hulatt med tiden 4.16,0. Alla tre klockorna från tidtagarna visade 3.59,4 och när banan kontrollmättes visade den sig vara ett par centimeter för lång.
Roger Bannister berättade för journalisterna att han efter tre varv hörde speakern dra tiden 3.00,5 och ”för första gången är jag övertygad om att jag verkligen skulle lyckas med drömmilen!”. Vidare berättade han att han nu nått ett av sina två mål, det andra är att vinna OS-guld på 1500 meter, därefter gick han ut till sina föräldrar som sett detta historiska loppet.
Roger Bannister blev aldrig Olympisk mästare men han sprängde den magiska gränsen på 4 minuter vilket öppnade vägen för andra löpare. Sex veckor senare blev han av med världsrekordet till Australiensaren John Landy som i Åbo den 21 juni sprang på 3.58,0. Sveriges första drömmilare var Dan Waern med tiden 3.59,3.
Uppsats av Glenn Gustafsson, Lars Kaggskolan 1983-10-18