måndag 5 augusti 2013 Chicago, United States

Chicago by night

Måndag 5 augusti
Vi äter en ganska torftig frukost på hotellet, ingen riktig ordning. Vi får in en meny men det är frukostbuffé som gäller. Te kommer in i en kanna med kopp bredvid, försöker hälla upp men det går sådär, te över hela assietten.
Efter utcheckning bär det av mot Chicago och regnet har börjat falla från en grå himmel. De första 7 milen (45 mile) är vägarbete och maxhastighet är 79 km/h (45 mile/h). vägar byggs inte som i Sverige, här är grundarbetet säkert liknande som i Sverige men här över så gjuts det betong på vägen som är ca. 20 cm (7,9 inch). Tror dem lägger asfalt ovan detta är dock inte säker då vi kört på oerhört långa sträckor av betongväg vilket ger ett evinnerligt dunkande, dunk, dunk, dunk var 15 meter (16,4 Yard). Inte så bekvämt men säkert väldigt hållbart. Ju närmre Chicago vi kommer oss desto högre luft och med 20 minuter kvar slutar regnet. Trafiken tätnar och filerna blir fler och fler, fem åt vardera håll. Allt flyter på bra ända tills vi närmar oss biluthyraren. GPS damen säger hur vi ska köra och det är säkert rätt men med bara 1 min kvar så ska vi köra rakt fram men pyttsan, det är avstängt för vägarbete och enda möjliga alternativ är att svänga vänster. Damen i vår GPS säger ”rutten räknas om” och vi får snurra runt lite i kvarteren och nervositeten stiger, varför då? Jo bensinmätaren är inte så tuff och för 10 min sedan tändes lampan för tankning. Efter lite snurrande efter fru GPS så är vi tillbaka vid vägarbetet med vänstersväng som enda alternativ. Jag tar eget beslut efter min öländska förmåga att läsa vädersträck och kör inte direkt som fru GPS vill men det går bättre och vips är vi på rätt sida kanalen och jag kan fortsätta följa fru GPS. Två minuter senare är vi i Alamos P-hus och kan kliva ur helskinnade och trötta. 285 mil (1 773 mile) är avverkade.
Vi har sett mycket under denna resa, störstäder som Chicago och Minneapolis men även riktig landsbyggd med byar på runt 100-200 invånare. Vi har käkat på vägkrogar och på restauranger såväl som hemma hos släktingar som bor i USA. Vi har även besökt en som vi kallar marknad men lite annorlunda mot hemma i Sverige i Moville. Det har varit riktigt kul och intressant.
Måndagseftermiddagen ägnade vi på Navy Pier i Chicago och vi han även med en båttur kalla Sky Line. En riktigt trevlig båttur.
Senare på kvällen var det dags för middag och vi bestämde oss för att testa en kinarestaurang och det var inte riktigt som på en Kinarestaurang i Sverige men god mat var det. Efter middagen promenerade vi runt lite i behaglig temperatur på 26 grader (79 F) kl. 21.15 på kvällen och hann även med en öl på en mindre pub. En lokal öl vid namn 312 smakar helt perfekt.
En riktigt bra avslutning på denna dag. Helt slut och trötta är vi tillbaka på hotellet.

312 är ett lokalt Chicagoöl som smakar riktigt gott.

Chicago Skyline går inte av för hackor

Chicago skyline

Chicago Skyline

söndag 4 augusti 2013 Rockford, United States

Middag i Rockford

Söndag 4 augusti
Jan serverar en typiska amerikansk frukost och den går inte av för hackor. Vi pratar vidare och det flyter på ganska bra. Jag går ut i bilen efter några vykort från Öland som vi överlämnar till Dean och Bob. När vi dricker kaffet kommer jag på att jag kanske glömde låsa bilen och jag säger till Christina att jag ska gå ut och kolla om jag låste bilen, på engelska… Christina tittar på mig och börjar garva. Verkar lätt att bli jänk.
Dean guidar oss genom Sumner och vid 12-tiden lämnar vi Sumner. Ett trevligt besök är till enda och vi rullar vidare mot Moline. Moline är en gammal svenskbyggd men vi kör bara igenom denna stad men vi passerar Mississippifloden än en gång och det är en mäktig flod. Skulle vara intressant att se den rinna ut vid New Orleans men det får vi ta en annan gång.
Nästa stopp på denna dag är Rockford och Hotel Best Western Rockford. Väl framme i Rockford får vi oss tidernas skratt då GPS:n säger ”Ta fågelvägen till vänster”. Hur enkelt är det?
Vi avslutar dagen med en väldigt god middag ”Danny Boy`s Shepherd`s”. Detta var liknande kalops med mashed potatos, och lite rött vin.
På återseende.

lördag 3 augusti 2013 Sumner, United States

Dean, Jan, Sue, Bob och Christina i Sumner

Vi äter frukost på traditionellt amerikanskt vis, dvs. på en frukostrestaurang. Efter en rundtur i Cedar Falls och Waterloo så åker vi vidare mot Sumner och Dean och Jan. Väl framme vid tvåtiden så möter även Bob och Sue upp oss. En riktigt trevlig dag väntar oss. Fantastiskt väder bjuder Sumner på, sol och 32 grader.

Vi sitter i trädgården och pratar om allt möjligt, Sverige, USA, om bröderna Jacobsson som emigrerade i början på 1900-talet. Mitt emot villan som Dean och Jan bor i så finns en minnesplats för soldater från Sumner. Det slinker ner en och annan öl samt även vin. Vi äter tillsammans och därefter ä det film och fotografier från Öland. Kaffe med tillhörande whiskey och fler historier.

Vi får höra en hel del historier om Yngve (Otto) som vi hört av mormor Etty som vi knappt trodde kunde vara sant, men nu fick vi tokigheterna bekräftade.

Fram på småtimmarna så ska jag gå ut och kolla om bilen är låst, meddelar Christina detta på Engelska… varpå Christina svarar ”Du får gärna prata svenska med mig”. Undra hur länge det skulle ta att bli amerikan? Inte så värst länge känns det som. Tiden går fort när det är kul.

Minnesplats för Sumners soldater

Soldater i naturlig skala och alla soldaters namn ingraverade i stenplattorna.

Bob, Glenn, Dean
Sue och Jan

fredag 2 augusti 2013 Cedar Falls, United States

Då lämnar vi Cherokee för Cedar Falls

Fredag 2 augusti
Lämnar hotellet i Cherokee kl. 10.00 och vårt första stopp denna dag är på bensinmacken. Det är ett rent nöje att tanka i USA då bensinen kostar endast ca. 6 kr/liter. Helt överkomligt.
Innan vi lämnar Cherokee så kör en runda i staden och vi parkerar bilen och promenerar lite på gatorna, känns lite som western. 28 mil (174 mile) senare rullar vi in i Cedar Falls för ett besök hos Allan och Julee Jacobson. Allan har bjudit in sina föräldrar Allan och Ruth samt yngsta sonen Brian. Vi har mycket att prata om och vi har det trevligt. Vi tittar på foton och tidningsurklipp som ”jänkarna” visar oss och jag känner igen en del personer. Dem har även några tidningsurklipp från Ölandsbladet när Sigurd är tillbaka i födelselandet. Mycket intressant. Efter detta är det grillning som står på programmet och vi avnjuter en jättegod middag tillsammans. Nu är det dags för filmvisning från Öland och Kalmar och jag bedömer det som att dem gillar detta.
Tiden går fort när det är trevligt och vips så är klockan över 23.00.
God Natt!

Släkten samlad
Allan Jr, Julee, Marion, Allan Sr, Rut
Brian och Glenn

Allan och Julee

torsdag 1 augusti 2013 Moville, United States

Släkten samlad
Glenn, Nikki, Lacey, Coralie och Violet

Del 9
Torsdag 1 augusti
Torsdagen är vikt för att träffa min släkt och första stopp blir återigen hos Violet där Nikki, Lacey och Coralie med barn möter upp. Vi tittar på lite filmer från Öland och fotar oss tillsammans. Två timmar senare bär det av mot Moville och ett besök på Meyer Petting Zoo. Vi trodde att Meyer Petting Zoo har en egen show men det visar sig vara en större tillställning typ en aktivitetsmässa eller marknad. Lantbruksmaskiner ställs ut, diverse djur visas upp och diverse försäljning av mat och pryttlar finns. Nikki följer inte med men Lacey och Coralie fortsätter att vara fantastiska värdar åt oss. Boyd möter upp och lotsar oss fram till deras zoo och Brady guidar oss genom hela området och lär oss lite bättre engelska. Vi har fått en fantastisk upplevelse. Några timmar senare ger vi oss iväg men innan dess är det fotografering som gäller och avsked denna gång, hoppas det inte dröjer allt för länge tills vi ses igen.
Väl tillbaka i Cherokee så är vi ganska slut och efter en öl på rummet är det middag som gäller. Vi avnjuter en ”Hotel special” denna kväll och vi blir inte besvikna.
Som avslutning på kvällen så tar vi en promenad i Cherokees kvarter och det är kul att se hur det ser ut i ett litet amerikanskt samhälle.
Vart vi än kommer så blir vi vänligt bemötta.
I morgon bär det av till Cedar Falls och Allan och Julee Jacobson. En kort sträcka på cirka 30 mil (187 mile).
Längtar redan till den 2 augusti.

Brady, Christina, Boyd, Lenore och Glenn i Moville

Brady bjuder på lunch

Brady visar oss runt på mässan i Moville

Lacey, Coralie och Boyd

Meyer Petting Zoo

onsdag 31 juli 2013 Cherokee, United States

Ford Mustang Shelby GT500 Cobra

Onsdag 31 juli
Idag har vi kört söderut mot Iowa och det har varit oändliga raksträckor, vissa upp till 4 mil (25 mile). Startade i ett ordentligt regnväder och avslutade med sol och en behaglig temp på 28 grader (82 F). Ett backigt landskap finns både i Minnesota och i Iowa men det är mer öppet i Iowa. Landskapet måste vara en dröm för en lantbrukare. Resan på 45 mil (278 mile) gick i ett nafs och nu har vi kört 165 mil (1025 mile) på denna tripp.
Stannade i Worthington hos en Fordhandlare för att kolla in Ford Mustang. Jäkligt irriterande att inte Ford tar in dessa fantastiska bilar till Sverige. Dem hade en ny cabbe årsmodell 2014 för 30 205 $vilket är ca. 215 000 kr eller en lite mer utrustad för 35 000 $ som är ca. 245 000 kr. Inne i bilhallen stod också en mustang Shelby GT500 Cobra. Vilken underbar bil till priset 57 990 $ som är ca. 405 000 kr. För detta fashionabla pris får man en fantastisk bil med otroliga egenskaper och 662 hk. Christina förhandlar om priset. Dröm är dröm och saga saga…
Efter att checkat in på hotell Best Western i Cherokee så besökte vi min mormors kusin Violet som snart är 91 år. Violet bodde på en gård på landsbygden. Vi visade lite kort från släkten i Sverige samt lite film från Öland och Kalmar. Verkade som Violet tyckte det var kul.
Kvällen avslutades med en god middag i Cherokee. Nu är vi dock trötta. Ny dag i morgon.
På återseende.

Onsdag 31 juli

Ford Mustang Shelby GT500 Cobra

Christina förhandlar priset

Nya Mustanger 2014 års modell till riktigt goa priser

Glenn i Larrabee

Glenn i Larrabee

Glenn och Violet

tisdag 30 juli 2013 Minneapolis, United States

Höghus i Minneapolis

Del 7
Tisdag 29 juli
Natten har varit i regnets tecken och även morgonen men som tur är slutar det regna lite efter kl. 9. Mulet men varmt och skönt. Tisdagen har varit en lite lugnare dag för vår del. Dagen börjar med frukost och lite promenader i Minneapolis. Vi går över bron över Mississippifloden, en imponerande flod. Njuter av Minneapolis som har ett lugnt tempo, inget stress här inte. Alla är trevliga och vi möts av ett vänligt bemötande. Kollar vi på kartan får vi genast hjälp. Detta har varit ett signum hela resan.
Shoppat, strosat runt, ätit och taget en och annan öl och ingjutit Minneapolis lugna atmosfär.
I morgon bär det av söderut mot Iowa och min släkt. Cherokee/Holstein är första stoppet. Vi ska hälsa på min äldsta släkting Violet och hennes familj. Ska bli så himla kul.
På återseende.

Christina på bron över Missisippifloden

Fler höga hus i Minneapolis

Smarrig frukost i Minneapolis

Christina är törstig i Minneapolis

En kall öl i värmen

Vi njuter i Minneapolis

måndag 29 juli 2013 Minneapolis, United States

Escanaba 2013 vs 1931

Del 6
Måndag 28 juli
Måndagen börjar mulet (känns som vanligt denna resa). Vi äter hotellets frukost, packar ner det sista och checkar ut. Vi har fortfarande lite vi vill se i Escanaba. Vi tar en tur runt kvarteren där Leonard bodde med sina föräldrar och syster på 1930-talet. Christina får syn på huset som vi har kort på och det stämmer nästan till 100 %, kolla på fotot och bedöm själva. Verandan är visserligen förändrad men det är ingen tvekan om att det är rätt hus.
Vi kör vidare mot Ludington street, tar av till vänster och ner till stranden. Christina ”badar” och jag fotar, om än bara lite fotbad men det är svinkallt i vattnet. En slutlig tur genom de lite mer välbärgade kvarteren och sedan ut mot US2/US41. Känns lite vemodigt trotts allt att lämna denna historiska plats för Christina men vi har mycket kvar att se.
Nästa mål är svenskstaden Lindstrom i Minnesota. Vi kör genom Wisconsin på en hel del olika vägar, några stora motorvägar men även en del klart mindre vägar, som minst 6 meter (6,5 yard). Vissa sträckor lite väl raka eller spikraka i 3 mil (19 mile), lite upp och lite ner. Ju närmre vi kommer Minnesota desto större vägar. Vi rullar in i Lindstrom och det är ingen tvekan om att det är en ”svensk stad”. Vattentornet är Blått och gult men text på, infarten har en kaffekopp på en hög pedistal (6 meter/6,5 Yard) med texten ”Välkommen till Lindström”. Karl-Oskar och Christina står staty i staden och mycket är väldigt svenskt.
Efter detta stopp bär det av mot Minneapolis och det är en stor stad, drygt 3 miljoner invånare i storstadsområdet. Fem filig motorväg och påfart med ytterligare två filer samtidigt som vi ska av till höger på en tvåfilig avfart. Bökigt? Javisst men dessa amerikanare kan köra bill, fäll ut blinkersen och det blir direkt en lucka. Inte Sverige precis, där gör alla allt för att jävlas. Det hela flyter på bra, missar en avfart men det löser sig ända på ett smidigt sätt. Vi rullar in på gatan mot hotellet och GPS.n säger ”höger om 0,1 mile” och jag svänger naturligtvis till höger, upptäcker dock att det är ”one way” som gäller på denna gata och det är inte det hållet jag kör. Som tur är har de mötande rött så det blir ”plattan i mattan” och snabbt som tusan in på parkeringen. Problemet löst. Puh! Ca. 60 mil (372 mile) är avverkade denna dag.
Vi checkar i n och Best Western Plus Normandy Inn & Suites är ett riktigt bra hotell. Nu är jag värd en öl. Vi hinner med en kort runda på stan och även lite att fylla magen med hinns med. Nu är vi trötta och somnar ovaggade.

Småbåtshamnen i Escanaba med Svensk flagga i fören

Christina i pappa Leonards ”hemby”

På väg mot Lindstrom

Christina & Glenn i Lindstrom

söndag 28 juli 2013 Escanaba, United States

Swedish Pantry i Escanaba serverade ”svensk mat”…

Söndag 28 juli
Del 5
Sol och blå himmel när vi vaknar men efter frukost på hotellet kommer regnet. Vilken tur vi klarade av filmningen igår. Vi ger oss av med bilen in mot centrum av Escanaba, regnet fortsätter, vi kör på Ludington road och helt plötsligt ligger Swedish Pantry på högersidan och det visar sig vara en restaurang som serverar frukost, lunch och middag. Vi beslutar oss för att äta lunch där lite senare under dagen.
Vi rullar vidare ner mot kusten, kollar in en gammal fyr-byggnad, stadens marina för privata båtar och första båten på bryggan har en svensk flagga i fören, kul. Vi snurrar mest runt på gatorna och det är helt klart stora klasskillnader. Allt från ganska usla hus till fantastiskt fina.
Vi stannar till vid kyrkogården i centrum och knallar in för att läsa på gravstenar, vår fundering är om det finns svenska namn på dessa och vilken förvåning vi möts av. 70-80 % av gravstenarna där vi går på denna gigantiska kyrkogård har svenska namn, det är Larson, Johnson, Peterson, Hagstrom, Lindstrom, Ek, Kling med flera. Escanaba kanske har varit en riktig svenskbyggd? Gravarna är bestyckade med plastblommor vilket kan vara praktiskt men inte lika fint.
Dags för lunch och den blir på Swedish Pantry. Vi parkerar och går in men tror vi gått fel, innanför dörrarna ser det ut som en loppmarknadsbutik, en stor disk och en vägg. Bakom väggen några meter in i butiken ligger restaurangen och det är välbesökt, det finns bara ett bord för två kvar men det räcker ju för oss. Menyn kommer in och det finns helt klart svenska inslag i den, hör och häpnad det finns till och med kroppkakor på menyn. Vi beställer ”Famous Swedish Pancakes” med jordgubbar och grädde. Det fanns ett alternativ med köttbullar också men vi valde det traditionella alternativet. Inget dum val visar det sig. De blev mycket glada när Christina berättade att vi var från Sverige. De sålde diverse saker i resturangen, bl.a. lingonsylt från IKEA för $ 11,99.
Tyvärr regnar det emellanåt ganska mycket så det blir inga promenader, det blir att köra bil i Escanaba.
Mustanger finns det gott om i USA, har sett över 100 st nu, Corvette däremot har jag bara sett 3 st och dem körde efter varandra.

Swedish Pantry Meny

Swedish Pantry Meny

Swedish Pantry meny, diverse ”svenskt”

Swedish Pantry serverade Lingonsylt från IKEA

Ford Mustang finns det gott om i Staterna 🙂

lördag 27 juli 2013 Escanaba, United States

Chrysler 200

Del 4
Lördag 27 juli
Uppe med tuppen eller kanske inte, 08.00 fick räcka. Packa väskorna och checka ut. Frukost på ett frukostfick tillsammans med en massa jänkare. Inte nyttigt men gott. Därefter väntar en promenad på 20 minuter för att hämta ut hyrbilen.
Det blev ingen Ford Fusion som vi hade på vouchern, fick en annan bil i samma bilklass, valde en Chrysler 200. Fick även ett erbjudande om en bil i klassen under (Passat) men inte tusan vill jag köra en Volkswagen när jag är i USA. Vi rullar ut från p-huset och vidare ut på Michigan Avenue och norrut. Chicago är en stor stad, tredje i USA men det är enkelt att köra bil ändå, alla är vänliga och tempot är inte så stressande, det är värre i Kalmar, där ska alla först och ingen använder blinkers till skillnad från här i staterna där alla blinkar vid sväng och då menar jag precis alla. Ut på motorvägen och det kallar jag motorväg, fem filer åt varje håll.
Vi gör ett stopp efter tre timmar och smäller i oss en 6” Subway var, dessa snabbmatkedjor finns precis överallt. Innan vi åker vidare tankar vi upp bilen och inte undra på att det finns många stora bilar i USA, bensinen kostar nämligen ”bara” $ 3,69 per gallon vilket blir cirka 6 kr litern. Lite skillnad på vårt hutlösa pris på drygt 14 kr. Mil efter mil eller ”miles after miles” avverkas och 17.30 rullar vi in i Escanaba som är dagens etappmål. Nu visar det sig att klockan inte är 17.30 utan 18.30 eftersom det är annan tidszon som Escanaba ligger i. Hur som helst så har de 50 mil i bil gått lekande lätt. Förstår verkligen att USA är bilens förlovade land.
Vi checkar in på Hotel Econo Lodge som är ett lågprishotell på 2* men det är ett bra hotell. Standard ungefär som på ett enklare Scandic eller Best Western i Sverige som ligger på 1200 kr/natt, vi har betalat 985 kr för två nätter.
Vädret är sådär, inte regn men inte heller sol och tempen ligger på 17 grader C. Vi kollar väderleken på TV och konstaterar ätt det är regnrisk i morgon så vi belslutar os för att åka till de adresser som svärfar har bott på sina första år i livet. Vi hittar tre ganska omgående och filmar. De som bor i området kikar på oss med underlig min. Pizza och öl blir kvällens måltid och därefter är dagens övning slut.

Vägskylt mot Escanaba

Escanaba 202 N. 14 Street

Escanaba 1303 1st Ave N

Escanaba 209 N. 14 Street

Budweiser och Pizza