tisdag 30 juli 2013 Minneapolis, United States

Höghus i Minneapolis

Del 7
Tisdag 29 juli
Natten har varit i regnets tecken och även morgonen men som tur är slutar det regna lite efter kl. 9. Mulet men varmt och skönt. Tisdagen har varit en lite lugnare dag för vår del. Dagen börjar med frukost och lite promenader i Minneapolis. Vi går över bron över Mississippifloden, en imponerande flod. Njuter av Minneapolis som har ett lugnt tempo, inget stress här inte. Alla är trevliga och vi möts av ett vänligt bemötande. Kollar vi på kartan får vi genast hjälp. Detta har varit ett signum hela resan.
Shoppat, strosat runt, ätit och taget en och annan öl och ingjutit Minneapolis lugna atmosfär.
I morgon bär det av söderut mot Iowa och min släkt. Cherokee/Holstein är första stoppet. Vi ska hälsa på min äldsta släkting Violet och hennes familj. Ska bli så himla kul.
På återseende.

Christina på bron över Missisippifloden

Fler höga hus i Minneapolis

Smarrig frukost i Minneapolis

Christina är törstig i Minneapolis

En kall öl i värmen

Vi njuter i Minneapolis

måndag 29 juli 2013 Minneapolis, United States

Escanaba 2013 vs 1931

Del 6
Måndag 28 juli
Måndagen börjar mulet (känns som vanligt denna resa). Vi äter hotellets frukost, packar ner det sista och checkar ut. Vi har fortfarande lite vi vill se i Escanaba. Vi tar en tur runt kvarteren där Leonard bodde med sina föräldrar och syster på 1930-talet. Christina får syn på huset som vi har kort på och det stämmer nästan till 100 %, kolla på fotot och bedöm själva. Verandan är visserligen förändrad men det är ingen tvekan om att det är rätt hus.
Vi kör vidare mot Ludington street, tar av till vänster och ner till stranden. Christina ”badar” och jag fotar, om än bara lite fotbad men det är svinkallt i vattnet. En slutlig tur genom de lite mer välbärgade kvarteren och sedan ut mot US2/US41. Känns lite vemodigt trotts allt att lämna denna historiska plats för Christina men vi har mycket kvar att se.
Nästa mål är svenskstaden Lindstrom i Minnesota. Vi kör genom Wisconsin på en hel del olika vägar, några stora motorvägar men även en del klart mindre vägar, som minst 6 meter (6,5 yard). Vissa sträckor lite väl raka eller spikraka i 3 mil (19 mile), lite upp och lite ner. Ju närmre vi kommer Minnesota desto större vägar. Vi rullar in i Lindstrom och det är ingen tvekan om att det är en ”svensk stad”. Vattentornet är Blått och gult men text på, infarten har en kaffekopp på en hög pedistal (6 meter/6,5 Yard) med texten ”Välkommen till Lindström”. Karl-Oskar och Christina står staty i staden och mycket är väldigt svenskt.
Efter detta stopp bär det av mot Minneapolis och det är en stor stad, drygt 3 miljoner invånare i storstadsområdet. Fem filig motorväg och påfart med ytterligare två filer samtidigt som vi ska av till höger på en tvåfilig avfart. Bökigt? Javisst men dessa amerikanare kan köra bill, fäll ut blinkersen och det blir direkt en lucka. Inte Sverige precis, där gör alla allt för att jävlas. Det hela flyter på bra, missar en avfart men det löser sig ända på ett smidigt sätt. Vi rullar in på gatan mot hotellet och GPS.n säger ”höger om 0,1 mile” och jag svänger naturligtvis till höger, upptäcker dock att det är ”one way” som gäller på denna gata och det är inte det hållet jag kör. Som tur är har de mötande rött så det blir ”plattan i mattan” och snabbt som tusan in på parkeringen. Problemet löst. Puh! Ca. 60 mil (372 mile) är avverkade denna dag.
Vi checkar i n och Best Western Plus Normandy Inn & Suites är ett riktigt bra hotell. Nu är jag värd en öl. Vi hinner med en kort runda på stan och även lite att fylla magen med hinns med. Nu är vi trötta och somnar ovaggade.

Småbåtshamnen i Escanaba med Svensk flagga i fören

Christina i pappa Leonards ”hemby”

På väg mot Lindstrom

Christina & Glenn i Lindstrom

söndag 28 juli 2013 Escanaba, United States

Swedish Pantry i Escanaba serverade ”svensk mat”…

Söndag 28 juli
Del 5
Sol och blå himmel när vi vaknar men efter frukost på hotellet kommer regnet. Vilken tur vi klarade av filmningen igår. Vi ger oss av med bilen in mot centrum av Escanaba, regnet fortsätter, vi kör på Ludington road och helt plötsligt ligger Swedish Pantry på högersidan och det visar sig vara en restaurang som serverar frukost, lunch och middag. Vi beslutar oss för att äta lunch där lite senare under dagen.
Vi rullar vidare ner mot kusten, kollar in en gammal fyr-byggnad, stadens marina för privata båtar och första båten på bryggan har en svensk flagga i fören, kul. Vi snurrar mest runt på gatorna och det är helt klart stora klasskillnader. Allt från ganska usla hus till fantastiskt fina.
Vi stannar till vid kyrkogården i centrum och knallar in för att läsa på gravstenar, vår fundering är om det finns svenska namn på dessa och vilken förvåning vi möts av. 70-80 % av gravstenarna där vi går på denna gigantiska kyrkogård har svenska namn, det är Larson, Johnson, Peterson, Hagstrom, Lindstrom, Ek, Kling med flera. Escanaba kanske har varit en riktig svenskbyggd? Gravarna är bestyckade med plastblommor vilket kan vara praktiskt men inte lika fint.
Dags för lunch och den blir på Swedish Pantry. Vi parkerar och går in men tror vi gått fel, innanför dörrarna ser det ut som en loppmarknadsbutik, en stor disk och en vägg. Bakom väggen några meter in i butiken ligger restaurangen och det är välbesökt, det finns bara ett bord för två kvar men det räcker ju för oss. Menyn kommer in och det finns helt klart svenska inslag i den, hör och häpnad det finns till och med kroppkakor på menyn. Vi beställer ”Famous Swedish Pancakes” med jordgubbar och grädde. Det fanns ett alternativ med köttbullar också men vi valde det traditionella alternativet. Inget dum val visar det sig. De blev mycket glada när Christina berättade att vi var från Sverige. De sålde diverse saker i resturangen, bl.a. lingonsylt från IKEA för $ 11,99.
Tyvärr regnar det emellanåt ganska mycket så det blir inga promenader, det blir att köra bil i Escanaba.
Mustanger finns det gott om i USA, har sett över 100 st nu, Corvette däremot har jag bara sett 3 st och dem körde efter varandra.

Swedish Pantry Meny

Swedish Pantry Meny

Swedish Pantry meny, diverse ”svenskt”

Swedish Pantry serverade Lingonsylt från IKEA

Ford Mustang finns det gott om i Staterna 🙂

lördag 27 juli 2013 Escanaba, United States

Chrysler 200

Del 4
Lördag 27 juli
Uppe med tuppen eller kanske inte, 08.00 fick räcka. Packa väskorna och checka ut. Frukost på ett frukostfick tillsammans med en massa jänkare. Inte nyttigt men gott. Därefter väntar en promenad på 20 minuter för att hämta ut hyrbilen.
Det blev ingen Ford Fusion som vi hade på vouchern, fick en annan bil i samma bilklass, valde en Chrysler 200. Fick även ett erbjudande om en bil i klassen under (Passat) men inte tusan vill jag köra en Volkswagen när jag är i USA. Vi rullar ut från p-huset och vidare ut på Michigan Avenue och norrut. Chicago är en stor stad, tredje i USA men det är enkelt att köra bil ändå, alla är vänliga och tempot är inte så stressande, det är värre i Kalmar, där ska alla först och ingen använder blinkers till skillnad från här i staterna där alla blinkar vid sväng och då menar jag precis alla. Ut på motorvägen och det kallar jag motorväg, fem filer åt varje håll.
Vi gör ett stopp efter tre timmar och smäller i oss en 6” Subway var, dessa snabbmatkedjor finns precis överallt. Innan vi åker vidare tankar vi upp bilen och inte undra på att det finns många stora bilar i USA, bensinen kostar nämligen ”bara” $ 3,69 per gallon vilket blir cirka 6 kr litern. Lite skillnad på vårt hutlösa pris på drygt 14 kr. Mil efter mil eller ”miles after miles” avverkas och 17.30 rullar vi in i Escanaba som är dagens etappmål. Nu visar det sig att klockan inte är 17.30 utan 18.30 eftersom det är annan tidszon som Escanaba ligger i. Hur som helst så har de 50 mil i bil gått lekande lätt. Förstår verkligen att USA är bilens förlovade land.
Vi checkar in på Hotel Econo Lodge som är ett lågprishotell på 2* men det är ett bra hotell. Standard ungefär som på ett enklare Scandic eller Best Western i Sverige som ligger på 1200 kr/natt, vi har betalat 985 kr för två nätter.
Vädret är sådär, inte regn men inte heller sol och tempen ligger på 17 grader C. Vi kollar väderleken på TV och konstaterar ätt det är regnrisk i morgon så vi belslutar os för att åka till de adresser som svärfar har bott på sina första år i livet. Vi hittar tre ganska omgående och filmar. De som bor i området kikar på oss med underlig min. Pizza och öl blir kvällens måltid och därefter är dagens övning slut.

Vägskylt mot Escanaba

Escanaba 202 N. 14 Street

Escanaba 1303 1st Ave N

Escanaba 209 N. 14 Street

Budweiser och Pizza

fredag 26 juli 2013 Chicago, United States

Chicago – staden där skyskrapan föddes.

Då var vi på plats i Chicago. Flygresan gick perfekt. Världens punktligaste flygbolag (SAS) landar på O´hare Chicago 15 minuter före tidtabellen. Inga konstigheter med flygresan förutom att den wrap som serverade strax innan landning inte var mycket att ha, kladdigt, smaklöst och varmt. ”Incheckning” i landet efter alla konstens procedurer föreligger och väskorna kommer ganska snabbt. Vi försöker läsa oss till hur vi ska ta oss in till city men bestämmer oss ganska snabbt för att taxi är jäkligt smidigt. In med väskorna på rummet och vi hinner med några timmar på Chicagos gator.
Fredag 26 juli är promenadens dag. Efter frukost på en frukostrestaurang så traskar vi ner till Michigansjön och upptäcker att vattnet är fantastiskt, tonar i grönt. Synd att vädret inte riktigt är med oss, visst är det behaglig temperatur (24 C eller 75 F) men det är mulet och regndroppar faller med jämna mellanrum. Vi går vidare till Navy Pier och det visar sig vara ett fantastiskt område med sightseeingbåtar, underhållning, matställen, ett mindre tivoli mm. Bara att välja. Vi kikar mest runt men en tidig öl blir det i alla fall. Promenad söderut längs Michigansjön och vi kollar in båtarna längs kusten i de olika hamnarna och vi avslutar vid Monroe Harbor.
Millenium Park visar sig vara en fantastisk park med fina blommor, vandringsleder, ”spegelmonument” och en stor scen, gräsytan framför scenen tar 11 000 personer.
Willis Tower kollade vi in på kort avstånd (hette tidigare Sears Tower) och är en mäktig byggnad. När byggnaden stod klar 1973 var den med sina 442 meter till taket USA och världens högsta byggnad 1973-1998. 1982 monterades antenner på taket och nådde en höjd på 527 meter. Willis Tower är fortfarande Amerikas högsta byggnad. Chicago var staden där skyskrapan föddes och det märks. Visst har New York en fantastisk skyline men Chicagos går inte av för hackor den heller. John Hancock Center är en skyskrapa på 344 meter och med antenner 459 meter och 100 våningar och vi planerar en lunch eller middag på 96:e våningen i slutet på vår resa.
Som svensk finns mycket att se och göra i denna stad som var Sveriges näst största stad 1900 sett till svenska invånare efter Stockholm.
Fick även en leverans öl direkt efter beställningen men inte beställden jag en hel bil Budweiser?
I morgon bär det av norrut mot Michigan och Escanaba. Christinas livslinje knyts samman då pappa Leonard (Lennart) Harvey föddes där för 82 år sedan.

Christina njuter av höga byggnader.

Beställde jag en hel bil öl?

fredag 26 juli 2013 Copenhagen, Denmark

Sitter på Köpenhamns flygplats Gate 32C och väntar på att borda planet, en Airbus A340. Vi har checkat in, klarat av säkerhetskontrollen, handlat var sin Taxfree (Whiskey och Gin) eftersom 1 liter är max att föra in i USA. Strosat runt lite på flygplatsen och även ätit en slang (korv med bröd) samt en öl. När vi lyssnar runt bland resenärerna i gaten så verkar det som vi är de enda svenskarna men det måste vara en inbillning men vi hör inga andra svenskar. Flertalet verkar vara amerikanare. 1h 10 min till start. Spännande.

torsdag 25 juli 2013 Malmö, Sweden

Resan startades igår eftermiddag genom att Kevin skjutsade oss till tåget som lämnade Kalmar C kl.16.01. Byte i Alvesta och tåg vidare till Malmö med SJ2000, ett fantastiskt tåg att resa med och SJ funkar som vanligt perfekt (varför gnäller alla på SJ?). Tåget var inne på Malmö C 2 minuter före tidtabellen.
Kort promenad till hotellet. Vi käkade en (nyttig) pizza men ack så god. Kvällen avslutades med semifinal i Dam-EM men tyvärr förlorade de svenska tjejerna.
Idag (torsdag 25/7) tar vi tåget över till Köpenhamns flygplats för att checka in. Flyget till Chicago är ett direktflyg med beräknad flygtid på 9 timmar. USA – Här kommer vi!

söndag 14 juli 2013 Kalmar, Sweden

I oktober bokades flygbiljetter och vi valde SAS svenskar som vi är. Utresa 25 juli och hemkomst 9 augusti. Vi bokade även två inledande nätter i Chicago på hotell Red Roof Inn Downtown. Tre avslutande nätter bokades också i Chicago på samma hotell, totalt blir det alltså fem nätter i Chicago. Jag pratade med en del kompisar om att hyra bil på ett bra och smidigt sätt och fick många tips. Efter mycket funderande och räknande så kom vi fram till att Alamo var det bästa alternativet för oss. Jag ville naturligtvis hyra en Ford Mustang Convertible men Christina hade en annan åsikt och jag köpte den efter lite diskussion. En Ford blev det i alla fall dock ingen Mustang utan en Fusion (eller likvärdig). Automatlåda var enda alternativet.
Vi hämtar bilen lördag morgon och ska ha den i tio dagar. Rutten med bil är planerad och lördag morgon tuffar vi upp längs Michigansjön mot Escanaba, en nätt sträcka på cirka 50 mil. I Escanaba ska vi kolla in de adresser som Christinas pappa Leonard (Lennart i Sverige) Harvey bodde på. Två dagar senare bär det av västerut mot Minnesota och Minneapolis. Ett par dagar senare bär det av söderut till Iowa och släktbesök. Ska bli riktigt kul.
På återresan mot Chicago ska vi besöka några riktiga ”svenskorter” och även stanna ett dygn i Rockford och leta lite släkt på Christinas sida. Vi har en adress i Harvard med namn som vi vet att släkt bor eller har bott på. Lite detektivarbete med andra ord.
Väl tillbaka i Chicago måste vi åka över gränsen till Indiana så att vi kan bocka av även den delstaten.

fredag 5 juli 2013 Kalmar, Sweden

2012 i maj reste Madam Christina och jag till Manhattan i New York. USA för första gången och därefter är vi sålda på USA. Varför åka till Thailand eller andra Asiatiska länder när USA finns? New York borde vara allas skyldighet att besöka någon gång under livet och varför vänta? Vi väntade tills vi var 46 år och det var nog i längsta laget. Med facit i hand skulle vi startat mycket tidigare.
Jag och kusin Ronny Larsson hade erbjudande från vår släkting Mildred Miller 1983 att besöka Los Angeles och sommar-OS 1984 men ack så dumma vi var som inte åkte men pengarna saknades förmodligen eftersom vi gick på gymnasium vid denna tidpunkt. LA uteblev alltså.
Därefter kom madame in i bilden och därmed 2 goa grabbar (vilken lycka) och tiden rullade på. Efter ett flertal resor till den grekiska ö-världen avverkades och även en del annat, bl.a. Rom, Nice och Barcelona. Tiderna förändras och nu är det USA som gäller.
Lyckligtvis har jag en stor läkt i USA och Christina pappa är född 1931 i det stora landet i väster så möjligheter finns i mängder. Escanaba i norra Michigan lockar Christina av naturliga skäl eftersom pappa Leonard Harvey levde sina första år där och jag är väldigt nyfiken.
Efter en hel del research så är denna resa ett faktum. Chicago med omnejd, dvs. Illinois, Wisconsin, Michigan, Minneapolis och Iowa samt förhoppningsvis Indiana och 6 delstater avklarade. Ingen liten resa men ”en stark resa” och ack å kul det ska bli. Hösten 2012 började planeringen, flyg ska bokas, hotell ska bokas och en bil är inte fel…
Mycket ska fixas innan en resa blir av och för er som känner mig så är slumpen inget signum för Glenn Gustafsson och så är fallet inte 2013 heller, planering pågår hela hösten 2012 och ända in till resan ska föregå, drygt två veckor återstår innan flyget lämnar Köpenhamns flygplats och en del ”fix” ska ordnas men kul ska det bli.